EN BILD, EN TEXT, EN MELODI...

Man vill inte riktigt sticka ut fötterna från värmen under täcket, när kylan i rummet är i sån kontrast till värmen i den goa sängen. Det bär en liksom lite emot, man vill bara vara kvar i den goa kokong man gjort sig under natten av dubbeltäcket. Men jag hittar mina varma tofflor jämte sängen, fleecefodrade och gjorda som en täckjacka för fötter... Tyvärr är där hål i sulan, mina barn har inte skött det där med den årliga fars dags-gåvan ordentligt. Men jag kan ta mig ut i köket och få igång kaffet, och sen vidare ut till balkongen, där det nästan känns varmare än inomhus.

Ögonen börjar sakta öppna sig och jag kan se att det verkar bli en fin dag, vädermässigt i alla fall. Får hoppas att allt annat klaffar med, såna saker som möte med Socialförvaltningen och försäljning av lite inredningsdetaljer som jag vill bli av med. Drakarna ska bort nu, och har ersatts av glas, kristall och mässing. (Åldersvarning?) Ser att jag behöver ta fram dammsugaren igen, eller rätta sagt, starta den. Den står alltid framme, den är som en extra del av inredningen, en möbel. SSynd bara att jag har köpt en grön metallic! Tycker de kan börja tillverka i nåt snyggt träslag, som Mahogny eller så, eller varför inte låta dem se ut som en pall eller byrå nånstans, eftersom den ändå alltid står där...

Dagens lilla melodi, det blir Marie Fredrikssons "För dom som älskar". Dels för den inledande texten med "Det är kallt i Paris och London, det är kallt här i Stockholm stad, kyla sveper ner från norr, varenda natt sjunker ännu en grad". Men jag valde den med för att den ska stärka mig själv lite. "För dom som älskar finns ännu en dag". Man ska inte ge upp... Man ska kämpa för sin kärlek, sina barn, sig själv. Det finns alltid ännu en dag, trots kyla, trots dammsugning, trots att man själv ibland misströstar...