Tiderna förändras

Läser i kvällstidningarna om jakten på Palestinska terrorister, bombningar i Gaza och Israels rätt att försvara sig...

För ett tag sedan hittade jag en tidning från 1947, där det stod att Interpol intensifierade jakten på Israeliska terrorister (?!)...

Året därpå, 1948, erkände FN Israel som en suverän stat, och de som varit terrorister blev frihetskämpar.

Visst är det underligt hur världen förändras...

Julafton 28/12-2008

Så har då barnen kommit hem, och det är dags för lite julfirande med dem. Den riktiga julaftonen spenderade jag ensam tillsammans med hunden och guldfiskarna, men ikväll är det fullt röj med julklappar till barnen. Det känns lite konstigt att gå runt och handla julklappar när alla runt omkring stressar runt i mellandagsrean. Fast det har varit gott med på sätt och vis, förutom äventyren på köpcentrana igår. (A6 i Jönköping idag var ingen höjdare heller)

Julen är en familjehögtid, och man inser inte hur mycket man saknar en familj förrän man inte har någon. Jag tror inte jag kommer se likadant på julen efter denna som jag upplevt nu, för nu har jag lärt mig vad riktig ensamhet innebär. Visst fanns det erbjudanden om att fira med kompisar och så, men det är inte samma sak som att fira med familjen. Jag valde att vara ensam mer eller mindre, eftersom jag ändå inte hade barnen.

Nu blir det nyår med barnen istället, och jag får se fram emot dessa underbara dagar med dem. De har varit hemma tillsammans i 1,5 timme nu, utan att bli osams, så det bådar gott...

God Jul på er (god fortsättning) Nu ska jag se vad tomten lagt under granen...

Opraktisk i en praktisk värld

Så himla bra och praktisk vår värld har blivit, med allt nära till hands på ett och samma ställe. Så är man praktisk åker man till ett köpcentra för att där kan man handla allt man vill ha på en och samma gång. Opraktiskt skulle det visa sig eftersom alla andra i kommunen tänkt samma sak. Så det praktiska köpcentrat hade förvandlats till ett opraktiskt kaos. Utöver detta så var det jag skulle ha slut, så jag fick besöka ytterligare tre praktiska köpcentra innan jag fått ihop alla julklappar till barnen som kommer hem i morgon.

En annan lite opraktisk sak rör just barnen. Jag vet inte om det finns så mycket praktiskt med barn, innan de vuxit upp så mycket att man kan muta dem att klippa gräset. Det opraktiska i detta är att min ena dotter är hos sin mamma i Lidköping och ska hämtas i Jönköping, 16 mil åt ena hållet. Sen ska den stora tösen hämtas tre timmar senare, i Skåne. Synnerligen opraktiskt. Det enda som är praktiskt med detta är att jag kan säga att jag suttit i bilen hela dagen och inte hunnit ta disken. Det kan funka.

Att tänka praktiskt, det är säkert jättenyttigt. Men frågan är om man verkligen blir lycklig, om man bara planerar sitt liv utifrån praktiska detaljer såsom köpcentra och annat. Är det inte så att det istället skapar en viss stress att ta sig till det där köpcentrat, och dessutom kan det frambringa ryggproblem, för man får ju bära allt på en gång, för man var ju så praktisk att köpa allt på ett och samma ställe. Att våga vara lite opraktisk, att se bortom alla borden och måsten, och utmana sig själv, det måste ju ge större tillfredsställelse i slutändan. Nästa år handlar jag julmat och julklappar i småbutiker på landet. Det är opraktiskt, för det blir en massa köranden, men det är praktiskt, för då finns butikerna kvar till sommaren när jag behöver nåt litet och absolut inte vill trängas på ett köpcentra.

Bloggstart

Jaha, då var detta igång, med en blogg som inte ska vara som alla de andra sakerna jag skriver, hur det nu ska skilja sig. Det får vi se under resans gång, för precis som bloggens titel avslöjar, så är jag lite förlorad i verkligheten. Antagligen lär bloggen handla om just verkligheten, hur jag ser den, hur andra ser den och hur verkligheten ser på oss som lever i den. Låter det djupt? Det kan det säkert bli till och från...

Livet runt omkring mig kan nog tänkas bli en bra utgångspunkt, så låt mig börja med att dra grunden för mitt liv. Mer kommer säkert så småningom, men detta är jag enligt mig själv:

Jag har levt i 39 år, vilket inte innebär att det är den ålder jag har. Det är bara så länge som jag funnits på denna jorden. Om jag funnits på någon annan jord tidigare låter jag vara osagt. Jag bor i ett litet hus (63 kvm, 4 rok) tillsammans med min hund och min minsta dotter Cornelia, som nu är 7 år. Huset står ute om natten på en hyfsat stor tomt, inte långt från havet. Bara en underbar utsikt över motorvägen (E6) mellan mig och den stora oceanen Kattegatt. Jag har även en stor dotter, Cassandra, som är 11 år. Hon kommer ungefär varannan helg och hälsar på. Utöver oss finns här några guldfiskar, dammråttor, spindlar och kanske en och annan gråsugga (dags att städa). Dammråttor har jag dock läst att det är änglarnas tofflor som de lämnat kvar vid nåt besök, och då är det nog ett jävla rännande på dem här. Vad det gäller flickvän, så finns det ingen sådan, även om det finns. Hon är flicka, och hon är vän, så...
Arbete har jag inget just nu, så jag har för mycket tid att tänka. Hade ett innan, där jag arbetade med arbetsrehab för människor med psykisk ohälsa, men den föreningen jag var anställd hos glömde att man måste ha pengar för verksamheten, så det fanns inga pengar kvar för att ha mig anställd. Tidigare i livet har jag arbetat som utbildare och föreläsare inom data och foto. Det kanske är nåt jag går vidare med i framtiden. Eller inte...

Det var lite om mig, några korta rader, som blev mer än vad jag väntat mig. Håll gärna koll på bloggen här, för jag ska försöka skriva ofta... Försöka... Lovar inget... av erfarenhet...