torsdag 26 november 2009

Adventstid kom till mitt nedbrända hus

Så var det dags i år igen. Fram med allt pynt som ska stå framme till advent. Man kan ju inte låta bli det. Man vill ju inte vara udda, tagen för att vara Jehovas Vittne eller julhatare. Man är ju Svensk! Finns det egentligen nåt svenskare än adventsljusstaken i fönstret i köket, stjärnan i barnens rum och lite granris på balkongräcket?

Sagt och gjort. Man får börja med att leta fram lådorna, som under årets gång på nåt mystiskt sätt letat sig längst in i förrådet. det är likadant varje år. Man ställer dem lättillgängligt inför kommande jular och advent, men lik förbannat står de längst in. När man väl fått fram dem så upptäcker man att ljusslingorna och sladdarna som man rullade ihop så fint förra året nu liknar en blandning mellan överkokt spaghetti och ett ormbo. Trassel utan dess like. det enda som jag sett mer trassligt är en ABU Ambassadör sist jag var ute och fiskade.

När man väl trasslat upp alla sladdar och fått fram alla saker där de ska stå så börjar den eviga jakten på lämpliga grenuttag, vägguttag och förlängningssladdar. Konstigt hur man fiuck ihop det föregående år. Det verkar som om alla kontakter i huset flyttat sig under sommaren. kanske värmen som gjort det, eller fukten i fallet med den senaste sommaren.

Nåja, till slut får man kopplat ihop skiten, och då upptäcker man till sin förskräckelse att det bara är hälften av lamporna som lyser. Fram med alla elverktyg och extralampor, och sen börja med felsökningen. När man väl lokaliserat de trasiga lamporna så börjar en ny jakt. Var finns extralamporna som man var så noga med att packa ner tillsammans med slingor och stakar?

Till slut lyser det överallt, och det enda som kan hända nu är att proppen går, vilket den ofta gör på grund av överbelastning och kortslutningar. Skit det samma. Nu är man så trött på det hela så man drar i en 12-tumsspik i proppskåpet och tecknar en ny brandförsäkring på huset.

Jag tror på tomten! Jag tror på alla hans nissar, och jag har kommit underfund med vad de gör på sommaren. De ställer till ett helvete för oss människor genom att flytta lådor, trassla till sladdar, skapa kortslutningar och ta sönder lampor. Jag tror det är det sista testet inför hur många julklappar man ska få. Hur bra man klarar den psykiska pressen och hur många svärord man lärt sig under året som gått. Går det riktigt illa så blir det inga julklappar alls, för det enda som återstår av huset är en rykande rest och en skorsten som är igensatt av kråkornas bon och brandmännens kvarglömda vattenslangar...

Jag börjar förstå varför folk köper nya grejjer varje år...