För snart ett år sedan fick jag ett telefonsamtal sent på kvällen. Detta samtal var upprinnelsen till väldigt mycket som förändrat mitt liv. En av sakerna det ledde till var att jag fick vara hemma för VAB i tio månader. Jag var timanställd i en kommun som personlig assistent, men fick alltså börja vara hemma för att ta hand om min dotter istället.
Det var ett slitsamt år, och det tog hårt på mig. Så när VAB-tiden var slut så blev jag själv sjukskriven, för att återhämta mig lite grann efter allt man varit med om. Problemet var att under den tiden jag varit hemma för VAB så hade kommunen sålt ut all omsorgsverksamhet till privata intressenter, vilket då ledde till att jag plötsligt stod utan arbetsgivare och var på så sätt arbetslös. De privata företagen som tog över verksamheten tog över en viss del fast anställd personal, men timanställda glömdes bort helt och hållet. (Trots att det ofta är de som får skutan att gå)
Igår ringde då försäkringskassan och talade om att eftersom jag nu då var arbetslös istället för anställd så skulle min sjukersättning beräknas utifrån vad jag skulle kunna tänkas ha i A-kassa, och så får man då 70% av det. Och A-kassan är ju 80% av lönen... så i ett nafs så sjönk min ersättning med 4000 kronor per månad, och jag kände hur jag bara sjönk genom jorden. Hur kan de göra så här?
Det är bara att konstatera att man inte har råd att vara sjuk längre. Jag får börja jobba så snart som möjligt, oavsett hur jag mår. Kanske kan man få ett litet extraknäck som Kanindansare på Liseberg, för plötsligt förstår jag lite mer av varför människor jobbar lite vid sidan om sin sjukskrivning.
Dagens melodi: Staten och Kapitalet med Ebba Grön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar